En ljusning i mörkret

Äntligen har det börjat ljusna i horisonten! Jag har rotat runt i mitt huvud, och kommit fram till en orsak till mitt dåliga mående. Det har tagit tid, med mycket känslor och ångest. Känner mig stark och motiverad att ta tag i min livssituation, ett måste för mig, annars går jag under. I går hade jag ett mycket bra samtal med en person som lyssnade och förstod, jag skulle kunna krama henne en hel dag för det! TACK, om du läser det här.

Att äntligen kunna se ett ljus, att vilja och orka se att det faktiskt finns en framtid även för mig, trodde jag inte fanns för en tid sedan. Att kunna känna glädje och viljan att leva är underbart! Länge leve livet!!!

Hej! Har inte varit inne och bloggat på ett tag, har mått pissdåligt. Åkte på ett återfall efter 5 månaders nykterhet, blev inlagd på psyk, och utsparkad nästa dag! Det är så dom tar hand om oss, man ber om hjälp, men det finns banne mig ingen som bryr sig.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i dagens sk sjukvård. Nåväl, jag har hämtat mig någorlunda, men jag har förstått nu att jag måste reda ut vad det är jag mår dåligt av, för jag orkar inte med att ''åka berg och dalbana'' hur länge som helst! Livet är alldeles för kort för att slösa ork och energi på att tänka på alla andra, och att dom ska må bra ( vi kvinnor är suveränt duktiga på det) nu är det min tur. En vän sa till mig en gång att jag skulle våga vara lite ''egoist'', tänk på dig själv och dina behov för en gångs skull. Och hon har så rätt! Att kunna njuta av livet fullt ut, kunna känna glädje och harmoni, det är värt en hel del.

Jag hade en så tydlig dröm nyligen som sa ganska mycket: jag springer barfota på en stor blomsteräng, FRI som en fågel. Ingenting känns tungt och jobbigt längre. Längre fram öppnar sig en stor port till friheten! Jag vaknade av att jag grät, så skön var den drömmen. Nu har jag äntligen förstått vad det är jag måste göra, rensa ur alla spöken och demoner som försöker förstöra och förinta mitt liv. Att gå vidare utan att titta i backspegeln hela tiden, jag har ingenting kvar av det jag hade, endast en massa skulder, men det går inte att backa tiden, tyvärr, lev livet nu, i morgon kan det vara försent!!

Tack för mig, ha det gott!

Hej! Det var ett tag sen jag skrev nu, motivationen har varit noll, huvet är totalt tomt på känslor och tankar. Har nu lyckats att vara nykter i 5 månader och är väldigt stolt över det, men just nu har jag en period som jag bara tänker ''alkohol'', det är SKITJOBBIGT! Tycker nästan synd om mig själv, hur knäppt det än låter. Om nån läser det här och har kännt likadant, skriv och berätta om hur man klarar av det.
När jag drack kunde jag koppla av ifrån allt som var jobbigt och tungt, även om ångesten dagen efter inte var rolig. Nu har jag inte den ''medicinen'' att ta till, så vad göra? Det har ju gått så himla bra, vill verkligen inte falla tillbaka, men jag vet, eftersom jag har det extra jobbigt just nu med avveckling av företaget, ekonomin i botten mm, att jag har väldigt lätt att deppa ihop, och vem skulle inte det? Har mått psykiskt dåligt en lång tid, så det är lätt att ta till det som är enklast. Hoppas någon kan ge mig ett råd. Klockan är mycket, nu får det bli sängen.
Kram och ha det bra.

Ingen bra dag

Hej! Trots det härliga vädret, och lusten att skriva, så är det tomt i huvet. Jag får återkomma en annandag när jag mår bättre. det är ingen bra dag i dag. Ni som kanske läser det här vet hur det är. Återkommer när jag har nåt att komma med. kram

Go kväll! Då var det valborg, en typisk kväll då det var självklart att man skulle dricka, det hör ju till liksom. Gissa vad jag gjort hela dan i dag? Jo, STÄDAT! Pysslat och städat, det har fått mig att hålla tillbaka suget, för den har funnits där ett antal gånger i dag. Det gäller att hålla sig sysselsatt och tränga undan tankarna, men det är jobbigt.
I onsdags var jag och en kompis i Askersund på marknad, vi hade en jättefin dag, handlade lite såklart, och i morgon 1 maj blir det Godegårds marknad ihop med min älskade man och två grannfruar. Får väl se om vi hittar några fynd.
I morgon 1 maj, har jag klarat av att vara nykter 5 månader, visst känns det bra, men jag skulle ljuga om jag skrev att det går hur lätt som helst. jag är stolt över mig själv att jag kommit så långt, och jag har gett mig tusan på att jag SKA klara av min rehabilitering. Men det finns gånger då jag bara har lust att skita i allting, släppa taget om livet, ett liv som känns skitjobbigt emellanåt. Jag har nyligen avvecklat mitt företg, och har skulder upp över öronen ( ångrar djupt att jag startade upp företaget, det enda jag fått är elände) vet faktiskt inte hur det kommer att gå, inte så värst bra tyvärr. Det är tur att man har människor omkring en som bryr sig.
Nu har jag varit och hämtat sonen som varit ute och svirat, så nu blir det sängen.
god natt , och ta hand om er.

Lite bilder från en skön promenad.